Seglarens resa | Morten Eden Fredriksen

SEGLARENS RESA

Dikter på svenska 2003.

Det egna valet

Frihet under ansvar

Frihetens mörka sida

Mitt hjärtas plåga

Människorov

Referensram

Samhällsoffer

Själens val

Språket

Sårbarhetens mystik

Tacksamhet

Tjänstemannamakt

Trance

Tänk om

Uppbrott

Dikterna «Seglarens resa», från 2003, präglas av mitt arbete inom hemtjänst, psykiatri och socialt omsorgsarbete. Där människor inte bara ställs mot vardagens utmaningar, men också mot tjänstemän på Försäkringskassan, socialförvaltning och arbetsförmedling. Dikterna skapades som mellan-texter till sångerna från «Seglaren», en samling sånger som också blant annat inspirerats av möten med människor som hamnat i underläge.

Läs alla texterna här nedanför...

Det egna valet

Det sägs att våra liv bestäms

Av alla val vi tar

Men besluten är vems

Om villkoren vi har

Är präglade i vår barndom

Genom mönster som nötts in

Programmerade att tro

Att makten skulle vara din

Därför kan jag nu fundera

På om jag handlar fritt

Och seriöst värdera

Om valet då är mitt

Från "Seglarens resa" 2003

Frihet under ansvar

Om alla människor skulle få handla fritt

Måste inte det då ske under ansvar

För kan man inte skilja på mitt eller ditt

Lämnar friheten ingen frihet kvar

Frihet borde begränsas för allas del

Endast genom eget förnuft och moral

Men förmår man inte skilja på rätt eller fel

Kan friheten bli katastrofal

Om individen får göra precis som den vill

Skulle inte den då dra nytta

Av dom som inte mäktar med att räcka till

För att själv upp på ranglistan flytta

Frihet under ansvar är människans problem

Om man inte hejdar egoismens drift

Blir egot alltid blint, den enskilde extrem

Och frihet ingen hjälp, men blott ett gift

Från "Seglarens resa" 2003

Frihetens mörka sida

Du skall alltid för full frihet strida

Men friheten måste ges balans

Genom att erkänna din mörkaste sida

Och bjuda djävulen upp till dans

Trots allt är friheten så till vida

Den enda lösning som finns till hands

Men du borde listigt och medvetet smida

För människor har både klövar och svans

Om du lögnernas käpphäst vill rida

Som om det sanna inte fanns

Vill du utav frihetens frånvaro lida

Och ditt liv stannar upp någonstans

För friheten skall, liksom sanningen, sprida

Ljus över hav och till lands

Men då måste du ditt eget mörker bida

Så friheten kan ges sin rättmätiga chans

Från "Seglarens resa" 2003

Mitt hjärtas plåga

Oavsett vad jag önskar och vill

Ser jag alltid det som skall till

För att ge dig det du behöver

Jag ser helt utan krav

Vad du lider utav

Och skulle kunna vara din lyckoklöver

Jag tvingades öppna mina ögon för det

Som inte du har förmågan att se

Jag kan känna vad ditt inre tycker

Och vet således vad

Som gör dig glad

Eller allt som i ditt hjärta trycker

Det är svårt att leva sitt liv

När man är för känslig och intuitiv

Och inte kan hejda sin förmåga

Så att hitta en gräns

Enligt egen referens

Har därför blivit mitt hjärtas plåga

Om man vill hjälpa en människa i kris

Blir maktlösheten hjälpandets pris

Även om man bara vill väl

Kan den andra ej förstå

Vad dennes smärta går ut på

Och snällhet blir ens egen Akilleshäl

Från "Seglarens resa" 2003

Människorov

Det här är en dikt till dom som räknas som svaga

Som tystlåtna aldrig blev trodd

Dom som var så lätta att jaga

För deras själ var inte tillräckligt skodd

Det her är är en hyllning till dom utsatta liven

Som inte hade nödvändigt skydd

Dom som tog syndabocksrollen för given

Och från kampen i vardagen flytt

Det här är en fanfar för dom som saknade mod

Att hävda sitt rättmätiga värde

Och aldrig hade någon som bredvid dom stod

Som beskydd när det var fara på färde

Det här är en tribut till dom som ingenting visste

Och bara ville allt och alla väl

Dom som aningslöst om hela livet gick miste

Som godtrogna offer för mygel och spel

Det här är en tanke till dom uppriktigt snälle

Som bara nyttjades för andras behov

Av att ha någon att offra i eget ställe

Detta skulle jag kalla människorov

Från "Seglarens resa" 2003

Referensram

Du säger att jag inte vet

Men det är du som saknar den erfarenhet

Som jag, genom att stå

Här bredvid och se på

Har fått utav vardagens realitet

Du säger att jag inte kan

Men jag fanns här när ni andra försvann

Därför kunde jag se

Vilka sår det skulle ge

Att förlora sitt eget barndomsland

Du säger att jag saknar referensramar

Men du kan inte veta vad jag inte har

Allt du läste i din bok

Gjorde dig knappast så klok

Som jag, som själv var med alla dar

Du säger att jag inte vet

Men det är jag som känner denna maktlöshet

Du kommer aldrig helt förstå

Det som en gång hände då

Ligger bortom din begränsade medvetenhet

Du vill derför alltid tro

Att det var du, och inte jag, som förstod

Men där tar du fel

Det vet jag mycket väl

För jag har själv i detta tillstånd tvingats bo

Så nu kan jag bara djupt beklaga

Att din status och din ställning kan behaga

Dig att envist vilja se

Mig endast från ovan och ned

Men min insikt kommer du aldrig att försvaga

Från "Seglarens resa" 2003

Samhällsoffer

Jag tycker så synd om alla som inte kan se

Att dom är illa tvungna att svälja

Allt som samhället hjärntvättar med

Hur skulle dom egentligen kunna välja

Utifrån sitt eget behov och behag

Utan att följa en vedertagen lag

Jag tycker så synd om dom som aldrig kommer be

Om att slippa vara tvungna att sälja

Sin själ till samhällets makthavare

Hur skulle dom verkligen kunna välja

När dom redan som små barn

Blev nermalda i normernas kvarn

Jag tycker så synd om alla som inte vill ge

Sig själv rätten att bestämma

Fritt och utan samhällets tillåtelse

Inte styrda av laglydighetens dilemma

Hur skulle dom kunna skriva sina egna tal

Och stå upp för några medvetna val

Jag tycker så synd om dom som aldrig kommer bli

Annat än blinda marionetter

I samhällets storslagna bondfångeri

Där alla måste vara Svensson-dubbletter

Hur skulle dom kunna vakna en dag

Och ställa sig frågan: Vem är nu lilla jag?

Från "Seglarens resa" 2003

Själens val

När du väl har insett att livet

Det går både upp och det går ne'

Kan du satsa på det som är viktigt

Och när du så tar för givet

Allt som bara hjärtat kan se

Vill du välja det som är riktigt

Men, all motgång som hindrar

Det är naturens säkraste sätt

Att tvinga dig att fatta ett beslut

För det enda som sedan lindrar

Och gör valet en smula lätt

Är att förstå hur din egen väg ser ut

När du nu har insett att livet

Det är både svart och det är vitt

Kan du se genom fingrarna med mycke'

Då kan du ändra perspektivet

Öppna hjärtats dörrar fritt

Och ditt val, det blir enligt själens tycke

Från "Seglarens resa" 2003

Språket

Jag tycker språket är för begränsande

Det är absolut inte lätt

Att få fram allt man inom sig finner

Det är som om orden blir för små för det

Som man på alla sätt

Vill förmedla och för inombords brinner

Det verkar vara rentav för vanskligt

Orden fastnar så gärna på sne’

Och meningar blir enkla och banala

Formen blir som oftast alldeles för strikt

För det uttryck man vill ge

Och täcker sällan det man vill förklara

Språket, det räcker inte hela vägen fram

När man med textens poesi

Vill beskriva det man inte kan beskriva

Ramen om det hela blir ständigt för stram

För i den värld vi lever i

Finns murar som ord aldrig kan riva

Från "Seglarens resa" 2003

Sårbarhetens mystik

Varför är människan så sårbar

Varför är hon så spröd

Vad är det med hennes stadgar

Som behöver ett sådant stöd

Har det med kroppen att göra

Eller med egots integritet

Är det stoltheten som vill förföra

Eller något annat vi inte vet

Varför är hjärtat så känsligt

Som gör människan så skör

Vad är det som skyddas mest ideligt

Som ständigt pockar på och stör

Har det med själen att göra

Eller med andens anatomi

Är det gudarnas vilja vi höra

Eller Försynen som lägger sig i

Varför är människan så vilsen

Varför så lätt att kränka

Som så ofta gör henne liten

Och självkänslan alltid vill sänka

Har det med hjärnan att göra

Eller med sinnets konstruktion

Är det arv och miljö som vill röra

Om i livets evolution

Varför är människan så gråtmild

Varför så längtande och rädd

Som gör henne blyg och förspilld

När hon inte är bejakad och sedd

Har det med tanken att göra

Med känslornas beskaffenhet

Eller är det samvetets öra

Som hör allt som är till förtret

Men, om människan nu är

Så känslig, kränkbar och spröd

Kan det bara vara så här

Att hon fasar för sin egen död?

Nej, detta har nog med mystik att göra

För det faktum återstår

Att människan måste framföra

Något hon aldrig helt förstår

Från "Seglarens resa" 2003

Tacksamhet

Borde inte jag vara tacksam sen

För allt motstånd jag fick ta

Som drev mig ut på den tunnaste grenen

Det som gjorde mig till den

Som jag är nu i da'

Jag borde vara nöjd och belåten

Skulle inte jag vara tacksam då

För alla hinder och motgång

Som drog allt till sin yttersta spets

Och fick mig att ge mig sjutton på

Att sjunga min egen sång

Trots andras påhopp och elaka hets

Men, tänk om jag aldrig hade insett

Att jag inte kan läggas till last

För allt någon annan har gjort

Det är inte en människas rätt

Att hålla någon annan fast

Derför att dennes hat är för stort

Tänk om jag ändå inte klarat

Att handskas med alla dom krav

Som satte själve livet på spel

Och inte hade märkt att

Det som andra inte klarar av

Kommer aldrig att vara mitt fel

Så jag är i grunden tacksam nu

Även för allt som jag fick utstå

Dock allra mest för att jag överlevde

Men det var mycket nära, du

Att jag nästan skulle få

Offras för den insikt jag krävde

Nu sitter jag här och undrar

Och tänker på alla som pressas utöver

Prövningar dom aldrig helt bestått

Vilken väg dom sedan tar

Vad blir deras flyktmanöver

När dom tvingas flyga

med vingar dom aldrig har fått

Från "Seglarens resa" 2003

Trance

Jag är så präglad av den gången

Av allt som från början var

Den värld som nu har mig fången

Skapades då i forna dar

För den tid som en gång fanns

Som för länge sen är förbi

Har försatt mig i den trance

Jag nu måste vistas i

Den skymt av verklighet

Jag upplever nu i dag

Är endast det jag tror jag vet

Inte det som egentligen är jag

Hjälp mig lossa detta band

Som så fast sitter gjutet

I mitt förgångna barndomsland

Ur ett avlägset förflutet

Från "Seglarens resa" 2003

Tjänstemannamakt

Du sitter där så tryggt

Bakom ditt stora skrivbord

Med blind förakt och överlägsen min

Du spottar helt förryckt

Ut dina giftiga ord

Liksom arsenik kryddad med stryknin

Du stoltserar djupt belåten

Ifrån din stulna arbetsplats

Njuter av din höga position

Klar att ge dig på en

Redo att ta sats

Att ge din giftighet en snabb destination

Du flinar i din högmods-prakt

Kisar ned på oss

Vaktar ditt revir som en hök

Du njuter av din lömska makt

Och älskar sen att slåss

Med bytet som råkar vara på besök

Jag kan inte skydda mig

Från dessa elakheter

Som hindrar mig i att bli hjälpt

Det går inte att värja sig

Mot giftet som sen fräter

När jag istället blir nedtagen och stjälpt

Därför kommer jag att kämpa

Mot systemets grymma norm

Jag struntar nu i hur det går

För det skulle kunna lämpa

Sig att hitta just den form

Där jag tänker göra det jag inte får

För när jag ej blir accepterad

Kan jag bli till mer besvär

När du nu mitt liv måste styra

Utan att ta reda på

Att jag i allt en människa är

Även om jag inte klarar jobba sju till fyra

Så nu har jag äntligen hittat

En mening med livet

När jag till slut fick en riktig utmaning

Jag känner en sådan kraft

Som väcker initiativet

Om det hade du nog ingen aning

Hade du velat hjälpa till

Accepterat mina mål

Och inte varit den som bara klandrade

Respekterat vad jag vill

Att jag en utmaning tål

Istället fick du mig som motståndare

Tänk då på alla dom människor

Som du nu missförstår

Min goda Tjänsteman, som du inte ser

För risken den är mycket stor

Att du åter förebrår

Och skapar nya, arga samhällsfiender

För där finns så många som

Du inte sympatiserar med

Som är udda, eller inte passar mönstret

Men det blir svårt att tämja dom

Som är sin egen lyckas smed

Och oförskyllt har råkat i underläget

För dessa saknar skrivbord

Att skydda sig bakom

Från vilket man kan nyttja sin ställning

Det är inte som du tror

Att du är bättre än dom

Bara därför att du jobbar med vedergällning

Jag önskar att du fick känna då

Hur utsatthet kan vara

Att du hamnar där som jag är nu

Tvingas bygga din framtid på

Vad jag godtyckligt vill svara

Utan att ta hänsyn till att du är just du

Från "Seglarens resa" 2003

Tänk om

Tänk om livet bara är

En illusion, konstruerad

Genom upprepad arv och miljö

Och vi ignorerar den sfär

Vari världen blev kreerad

Där allt har sin mening och inget kan dö

Tänk om livet endast ses

Som en ytlig företeelse

Formats av naturens ”försök och fel”

Och vi missar den tes

Om livets sanna skapelse

Där allt består av ande och själ

Tänk om livet skulle vara

Blott tillfälligt och kort

Att människan bara är ett simpelt djur

Och vi inte ser den fara

Som vill föra oss bort

Från universums verkliga natur

Tänk om livet skulle handla

Enbart om kroppens biologi

Det fysiska som styrs av vår hjärna

Då kunde ingen sen förvandla

Längtans starka energi

Eller tända hoppets tindrande stjärna

Från "Seglarens resa" 2003

Uppbrott

Nu skall jag mig ut på den hala isen våga

Kylans tunna och sprödaste skikt

Jag måste få slut på tvivlets plåga

Kommer isen att bära min vikt

Nu vill jag sträva så långt jag förmår

Rakt in i ovädrets slöja

Det är bättre att leva så gott det går

Men utan bojor och tvångströja

Jag kan inte vara i trygghetens barm

Bara för att sakta förtvina

Nu skall jag fara utan olycksfallslarm

Och ingen sedvanlig säkerhetslina

Jag bryter mig nu loss från all norm

Det får brista eller bära

Isens bräckliga yta och en midvinterstorm

Kan aldrig mer hejda min ära

Från "Seglarens resa" 2003

Tillbaka till DIKT-sidan