SPEGELHJÄRTAT
CD under planering.
Sånger från 2010-2020.
© Morten Eden Fredriksen
Det vackraste (dikt) 2010
Spegelhjärtat 2010
Femme fatale 2010
Drömmen 2012
Jag känner kärlek 2012
Shamanens sång 2014
Den eviga vagabond 2015
Alla sångernas texter och melodier är skrivna av mej och registrerats hos STIM och TONO.
Lyssna på sångerna här:
Audio publiseras efterhand...
Läs alla texterna här nedanför...
Det vackraste (Dikt, Spegelhjärtat)
Du kanske tycker jag är knäpp och banal
Men när jag såg dig den första dagen
Kunde jag förstå att jag hade inget val
Du var absolut det vackraste jag sett
När du vände dig emot mig och log
Kände jag det högg till i magen
Men mitt hjärta jublade och tvivlet bara dog
Äntligen, äntligen hade det skett
Sen var du borta, försvann en lång stund
Då trodde jag det bara var innbillning
Som när man vaknar upp från en blund
Och tror att det var nog ingenting
Men så dök du upp igen till slut
Tillsynes kom du från ingenstans
Presis som om du dök upp ur luft
Att du plötsligen en dag bara fanns
Och det jag såg var bortom all förnuft
För du var vacker helt inifrån och ut
Nu har det gått en tid sen då
Och vi vet ju att det gick som det gick
Att jag en strålande ängel skulle få
Och att du din drömprins fick
Det var nog meningen med det hela
Ja, gnistan från den dagen finns kvar
Det kan jag inte själv rå på
Att du nu har blivit det bästa jag har
Och tillsammans en lång väg skall gå
För att en stor bit av framtiden dela
Från "Spegelhjärtat".
CD-projekt under arbete.
© Morten Eden Fredriksen
Spegelhjärtat
Du stod i ljuset av din ande
Den smälte skuggan i min själ
Att vi i kärlek skulle vandre
Det visste vi båda mycket väl
Jag öppnade dörrar i ditt hjärte
Och tinade din frusne kropp
Tillsammans delade vi en smärte
Som sen förvandlades till hopp
Nu kan jag äntligen förlåte
Dom som naggat på min kraft
Som Gud förlåter fel jag själv begått
Nu skall jag sluta gråte
Över plågor jag har haft
Och glädjes över gåvorna jag fått
För dina ögon var en spegel
Och dina läppar gav mej svar
Vår längtan blev som till ett segel
Som fångar alla drömmarna vi har
Jag tog din hand i mina händer
Du var den vackraste jag mött
Som när två själar återvänder
För att blåsa liv i allt som dött
Jag tar tillbaka det jag måste
Det som alltid har varit mitt
Som jag ger åter allt jag stal
Det skall aldrig mer få koste
För min själ att andas fritt
Och uppleva mitt hjärtas sanna val
Du stod i ljuset av din ande
Den smälte skuggan i min själ
Och att vi älskade varandre
Det visste vi båda mycket väl
Denna text är en blandning av norska och svenska och kan likna gotländska.
Detta för att få orden att rimma.
Från "Spegelhjärtat".
CD-projekt under arbete.
© Morten Eden Fredriksen
Femme Fatale
Det känns som om det skulle va ett ljusår sen
Du kom till mej och sa du va min vän
Jag öppnade mitt hjärta och mitt sinne, men
Nu sitter jag här ensam igen
Jag kunde inte fatta var du kom ifrån
Ur intet bara dök du upp en dag
Plötsligen såg jag dej i ögonvrån
Du stannade och sade: ”här är jag!”
Jag blev kär, vet vad kärlek är
Men kunde aldrig va den du begär
Jag blev kär, vet vad saknad är
Det är sorgligt att man aldrig lär…..
Jag kunde inte värja mej och föll pladask
När du ville se mej naken utan mask
Men du fångade mitt hjärta i en liten ask
Slängde nyckeln i närmaste slask
Jag kunde ej förstå vad du ville med mej
Du sa du ville ha mej som din man
Sen åkte du på dansen för att roa dej
Och jag nattade ditt barn när du försvann
Jag blev kär, vet vad kärlek är
Men kunde aldrig va den du begär
Jag blev kär, vet vad saknad är
Det är sorgligt att man aldrig lär…..
Jag städade och tvättade och lagade mat
Jag är inte mannen som är lat
Men till slut så vägra jag att ligga flat
Då begärde du mitt huvud på ett fat
Jag kunde inte fatta vad du skulle med mej
Du sa du hade längtat flera år
Och jag kan inte hjälpa att jag föll för dej
Men nu sitter jag och slickar mina sår
Jag blev kär, vet vad kärlek är
Men kunde aldrig va den du begär
Jag blev kär, vet vad saknad är
Det är sorgligt att man aldrig lär…..
Nu är det så länge sen du ville hit
Till mej, nu ha du tappat din aptit
Inte kan jag tro du gjorde illa med flit
Men säkert är att jag gick på en nit
Jag kan fortsatt inte fatta vad du ville ha sagt
Med din kyla och din hånfulla förakt
För mitt hjärta och min själ var ju detta ren slakt
I din närhet så förlora jag min makt
Jag blev kär, vet vad kärlek är
Men kunde aldrig va den du begär
Jag blev kär, vet vad saknad är
Det är sorgligt att man aldrig lär…..
Jag är inte rädd för att visa mig svag
Av detta fick du nog efter ett tag
Du ville ha en machoman med psykopata drag
Som kunde tukta dej efter behag
Jag fattar fortsatt inte vad du ville med mej
Trots att jag var både stark och mjuk
Mitt hjärta sa ja, men förnuftet sa nej
Då jag började förstå att du va sjuk
Jag blev kär, vet vad kärlek är
Men kunde aldrig va den du begär
Jag blev kär, vet vad saknad är
Det är sorgligt att man aldrig lär…..
Ja, dina sms fick mej att bli berörd
Och dagen efter var jag sen förförd
Men i dina ögon var jag bara ännu en nörd
Jag borde ha förstått att du var störd
Så nu har jag fattat vad du ville med mej
Detta skulle bara va en lek
För kattens lek med råttan brukar locka dej
Men i köttmarknadens värld är jag för vek
Jag blev kär, vet vad kärlek är
Men kunde aldrig va den du begär
Jag blev kär, vet vad saknad är
Det är sorgligt att man aldrig lär…..
Från "Spegelhjärtat".
CD-projekt under arbete.
© Morten Eden Fredriksen
Drömmen
Jag hittade en bortglömd sång
En enkel melodi
Som gav mej tröst en gång
Sen blev den nostalgi
Den handlar om en vacker dröm
Jag en gång haft
Som drunknade i tidens ström
Förlorade sin kraft
Var är du nu, min vän
Det var så länge sen
När skall vi ses igen
Jag saknar dej min vän
I drömmen fick jag flyga bort
Jag kunde vara fri
Men resan blev så alltför kort
Snabbt var allt förbi
Jag kunde se en helig plats
Där inget nånsin dör
Jag skådade ett guldpallats
Med tusen änglakör
Var är du nu, min vän
Det var så länge sen
När skall vi ses igen
Jag saknar dej min vän
Tonerna från min gitarr
Kan låsa upp den dörr
Till alla minnen som finns kvar
Av tiden ifrån förr
Ur en annan verklighet
Har drömmen återvänt
Där porten till en evighet
Står väntande på glänt
Här är jag nu, min vän
Det var så länge sen
Nu ses vi snart igen
Jag saknar dej min vän
Jag tänker på min gamla sång
Som nästan suddats ut
Min livsväg har nu varit lång
Den lider mot sitt slut
Varje morgon vaknar jag
Till denna melodi
Skall drömmen min bli sann i dag
Då är jag åter fri
Här är jag nu, min vän
Det var så länge sen
Nu kan vi ses igen
Jag saknar dej min vän
Från "Spegelhjärtat".
CD-projekt under arbete.
© Morten Eden Fredriksen
Jag känner kärlek
Jag har länge nu funderat, filosoferat över vad jag sett
Jag har sen verifierat och accepterat allt som skett
Jag har med öppna sinnen, sorterat alla minnen
Vänt på varje sten
Jag har noga detaljerat, analyserat varje dröm
Jag har sønderdelat och utvärderat mina tankars ström
Jag har med ljus och lyckta, sökt i det undertryckta
För att hitta svar
Jag känner kärlek berusa min kropp
Jag känner glädje, jag känner hopp
Jag känner hjärtat pulsera av glöd
Jag känner ömhet, jag känner mig spröd
Jag har ofta fantiserat, fabulerat om ett annorlunda liv
Utifrån ett inspirerat och idealiserat perspektiv
Jag har med längtans smärta, gått vägen till mitt hjärta
Öppnat varje dörr
Jag känner kärlek berusa mitt blod
Jag känner styrka, jag känner mod
Jag känner lycka, strålande klar
Jag känner tårar, som kommer med svar
Så nu har jag resignerat, äntligen fattat vad mitt hjärta tål
Tillslut rekonstruerat, återupprättat mina drömmars mål
Jag kan ej längre sova, jag har fått livets gåva
Jag har kommit hem
Jag känner kärlek berusa min kropp
Jag känner glädje, jag känner hopp
Jag känner hjärtat pulsera av glöd
Jag känner ömhet, jag känner mig spröd
Jag känner kärlek berusa mitt blod
Jag känner styrka, jag känner mod
Jag känner lycka, strålande klar
Jag känner tårar, som kommer med svar
Från "Spegelhjärtat".
CD-projekt under arbete.
© Morten Eden Fredriksen
Shamanens sång
Jag räknar gnistorna här vid elden
Dom är som stjärnor på himmelen
Som vackra ljus i den mörka kvällen
I var och ett tänds mitt hopp igen
Djupt i lågan ser jag dom själar
Som genom släkt följer släkters gång
Alla har dom samma drömmar
Att få träffas igen en gång
Jag ser min farfar, jag ser hans far
Jag träffar mormor och hennes mor
Jag kan se allt
Som det är och som det var
Jag ser min far, jag möter mor
Mina systrar och min bror
Jag kan se livet
Vad det ger och vad det tar
Varje liv är en helig gåva
I varje hjärta finns en hemlig dörr
Till alla minnen ur det förflutna
Alla liv vi har upplevt förr
Genom blodsbanden skall vi knytas
Och med kärleken till varann
Skall släktleden aldrig brytas
Men starka våra själars band
Jag ser en härskare, jag ser en träl
En levde fattigt, en levde väl
Jag kan se alla
Hur dom föddes och hur dom dog
Jag ser en kung och en soldat
En hade godhet, en hade hat
Jag kan se dom
Som livet gav och livet tog
I eldens glöd ser jag gnistor falla
Och liksom människor brinner ut
Men lågan inom oss alla
Brinner vidare utan slut
Så jag kommer aldrig tvivla
På vart vi tar vägen sen
Vi är på resan till evig vila
Där vi skall hitta vårt hem igen
Jag ser en drömmare, en realist
En tänkare, en alkemist
Jag kan se allt
Som varit dold och varit gömd
Jag ser en krigare, en indian
En helare och en shaman
Jag kan tydligt
Se den väg jag hade glömd
Från "Spegelhjärtat".
CD-projekt under arbete.
© Morten Eden Fredriksen
Den eviga vagabond
Jag lämnade mitt hem i gryningen
Ett barndomshem jag aldrig såg igen
Jag visste jag måste resa
Men inte vart det bar
Min egen lyckas smed jag var
Mitt sinne plågades av ovisshet
Hjärtat slets itu av rastlöshet
Där var inget mer att hämta
För mej fanns inget kvar
En ensam vandringsman jag var
Där uppritade kartor har sitt slut
Och alla jordens bäckar rinner ut
Där välbekanta stigar inte längre når
Hittar jag mitt eget spår
Jag vandrade längs skog och öppna fält
Vid lägerelden sov jag i mitt tält
Och natthimlens stjärnor gav mej alla svar
En pilgrim i min själ jag var
Vid varje korsväg fick mitt hjärta se
Att den som reser skall i sanning be
Och jag lyftes upp av kärlek alla mina dar
En äkta människa jag var
Över vatten,över berg på väg nånstans
Genom natten som om dagen inte fanns
Där ljuset jagar mörkret bort
Och natten blir till dag
Finner jag mitt eget jag
Jag fortsatte med lugn och tålamod
Mycket av min livsväg återstod
Och jag insåg att min resa
Den blir nog aldrig klar
En evig vagabond jag var
Där uppritade kartor har sitt slut
Och alla jordens bäckar rinner ut
Där välbekanta stigar inte längre når
Hittar jag mitt eget spår
Vid livets ende står jag nu till sist
Allt av jordisk gods har jag mist
Men kärleken är med mej när jag åter drar
Blott en besökare jag var...
Över vatten,över berg på väg nånstans
Genom natten som om dagen inte fanns
Där ljuset jagar mörkret bort
Och natten blir till dag
Finner jag mitt eget jag
Från "Spegelhjärtat".
CD-projekt under arbete.
© Morten Eden Fredriksen